Tankar

Senaste tiden har mycket tankar snurrat i mitt huvud och jag har inte mått så bra men i slutändan är detta allt jag kommit fram till. Det handlar om tilliten till sig själv.

 

Och allt detta kanske låter lite hårt men det finns inget annat än acceptera det för annars kommer du att gå under, förinta dig själv i din egen självömkan. Detta innebär inte att du behöver vara kall som en isbit men ni fattar.

 

Det är bara du som kan skapa din egen lycka och göra dina egna val och leva ditt liv, ingen annan. Du kan inte vara beroende av andra i den mån att du behöver deras kärlek, från någon annan än dig själv för du har bara dig själv och du måste ta ansvar för dig själv. Du behöver inte bekräftelse från andra för att bekräfta dig själv för du måste älska dig själv, ingen annan kan älska dig för det. Och du kan inte ändra på någon annan heller.

 

Livet är hårt, för det mesta och för många av oss men bara för att folk är elaka mot dig eller säger, skriver och gör elaka saker emot dig, kanske till och med mest hela tiden –så ta det aldrig någonsin personligt! För det kommer att äta upp dig, sakta men säkert och egentligen är det inget annat än deras egna problem, inte ditt. Och det är just detta som är så svårt att acceptera och leva efter då ingen av oss knappast är fulländad men man kan i alla fall kanske inse att man gjort sitt bästa. I slutändan, finns bara två vägskäl i livet, att acceptera och gå vidare eller att ramla ihop och ge upp. Känslan är likadan oavsett vilken väg du nu väljer, likgiltig. Där ändras ingenting, såvitt du inte lyckas manipulera din hjärna till att framkalla känslor som inte finns där! Vänta dig inga stordåd. Kanske det en dag kommer att kännas bättre men man måste också förstå och acceptera att det lika gärna aldrig kommer att kännas bättre. Låter det hårt? Nåja, har man kommit en sådan bra bit på vägen att man kan tänka sig acceptera detta, då brukar det kännas lite bättre, även om den känslan nu är minimal.

 

Den där klyschan om att man ska göra saker för annars kommer man ångra sig, kanske det stämmer för vissa men jag skulle säga tvärtom och jag säger det igen -gör det inte för det mesta kommer du troligen att ångra! Som jag gör, jag ångrar nästan allt i livet, so far.

 

Det hålls så många begravningar dit ingen kommer, detta måste man acceptera, det finns inget annat att göra åt det för egentligen vad spelar det för roll? För det är du som lever ditt liv, ingen annans och ingen lever ditt liv.

 

Du har absolut ingenting

 

Utom dig själv


RSS 2.0