Night Flies -My Little Pony-

Det stundar inför vårt årsmöte i Uppsala Läns Kaninhoppare men jag ska gå in på lite allmänna funderingar som jag haft på senaste tiden.

Jag tycker alltid det är intressant att lyssna till andras synpunkter, för ju äldre man blir så inser man att ens egna idéer inte alltid är dem bästa och det är alltid intressant at få in nya synpunkter och idéer till verksamheten men utbytet ska givetvis vara ömsesidigt.

Ibland funderar jag på att sluta helt, jag har hållt på med kaninhoppning sedan begynnelsen tider för sporten och känner inte lika stor entusiasm längre, så har jag känt i många år nu men ändå hållt mig kvar även om tiden inte räckt till.

Jag tycker inte att det spelar någon roll om man vart med en månad eller 15 år, allas åsikter är precis lika viktiga men en sak är säkert, erfarenhet väger tungt och det är verkligen jättetråkigt när synpunkter och idéer inte kan gå åt andra hållet, det vill säga i klaspråk: att vi som varit med länge gärna lyssnar på nyare medlemmar men när nya inte vill ta till sig utav det vi har att säga utifrån nästan 20 år erfarenet -då blir det väldigt tråkigt.
Det är i alla fall så det känns och ingen annan kan säga att det är fel för att man upplevt situationer på det sättet.
Det ligger helt i vars individs tolkningar utifrån dennes persona och erfarenheter.
Alla har rätt att uttrycka sina åsikter.

Jag tycker inte vi kan jämföra oss med andra utan måste hela tiden utgå utifrån oss själva. För det är trist om vår klubb ska vara precis som alla andra klubbar, oavsett om det är kaninhoppning, ridsport eller hundsport eller what ever. Det är lätt att det blir lite "syjunta" i klubbarna och så vill väl vi inte ha det?

Idag var jag in till veterinären med Chester och jag var tvungen att ta bort henne. Hon var med om en tragisk olycka nu under helgen då hon halkade och bröt ryggen. Hon hade extrem otur men veterinären sa att tyvärr var denna typ av olyckor var jättevanlig bland kaniner, det är första gången det händer några av min kaniner. Jag var till Uppsala Veterinärmottagning och de hade gjort så fint med en filt och tända ljus och de var så otroligt gulliga och tröstande. Jag va till dem första gången förra året med våra katter som skulle kastreras och jag måste säga att det är den bästa mottagningen jag någonsin vart till. Man känner att de är genuina både mot djuren och människorna.
Chester är mamma till Paris och Newton.

Tack Chester för din tid här med mig.

Jag måste nog ta en time out, inte bara från bloggen utan från allt annat som tar upp min fokus just nu, jag ska släppa allt annat runt omkring och ta tag i exjobbet och det jag har kvar nu och ge järnet. Jag trodde inte bloggandet skulle ta så mkt tid men ibland har det gjort det, eller ja kasnke inte tid (skriva tar ingen tid för mig men men ni fattar) men den har tagit värdefullt fokus från mig, jag blir disträ och det samma gäller samlandet, det hamnar på hyllan ett tag nu fram till december iaf och då kommer jag va tillbaka igen men nu bannlyser jag mig själv från allt vad internet heter. Jag har bara mitt open case på ebay att sköta ett litet tag fram över annars blir det inget mer. jag ska dock publicera ett eller två sista inlägg imorn och sen blir det alltså uppehåll fram till december då jag återkommer med allt jag fått in under denna tid (jag köper inget mer nytt nu) och massa massa jul! :D

Tack alla fina och gulliga som hängt med och läst och kommenterat så fint under denna tid, jag hoppas
att ni kommer att finnas kvar om drygt en månad igen -och kom ihåg, ni är så söta allihopa, ni är bäst! :)

See you!!

Nu kan jag äntligen sätta mig ner och blogga lite. Idag var det först träning och sedan en träningstävling på 4H och trotts att jag inte hoppade mycket alls med Newton blev han trött i finalen och vi fick utgå, inser att han måste verkligen träna mycket och få upp sin kondis. Sen har jag målat lite ute där det behövdes och plockat undan.

Givetvis kom MLP väskan till anvädning :) Newton i sin transportbur det är inte denna vi brukar använda och han  brukar ha sin hage med vanligtvis.

Amanda med Ninnux som vann miniklassen, vi ställde upp i lätt.



Igår deckade Π (PI) i soffan framför TV:n

I

Jag fick jättefina blommor av pappsa igår och Aragon åt sin gräddtårta då han har fylt 5 år men jag hann inte ta någon bild tyvärr, han åt upp sin bit alldeles för fort.

Idag var det 4H dagen och våran klubb, Uppsala Läns Kaninhoppare hade tävling, det blev en liten men mycket trevlig tävling och vi var klara redan klockan ett. Det kom en massa folk och det var vi inte vana med kan jag säga, på våra tävlingar kommer vanligtvis ingen publik alls.
Newton startade i lätt ny men nosade sig igenom hela banan, tiden gick ut och han blev utesluten.
Paris gick nolla i grundomgången på lättbana men i finalen gjorde jag världens blunder. Hon är så snabb och hamnade snett på ett hinder, jag hann inte korrigera henne så hon hoppade hindret snett från sidan och rev såklart. Det blev ett fel vilket var lika med rökt typ :( jaja vad är väl en bal på slottet?



Newtons största och enda intresse, att nosa.





Det var också hopptävling för ponnysar.


Efter det har jag haft fullt upp hela dagen, klippt gräset, mockat, krattat, rensat och sen har vi fått hissa upp den massiva madrassen till min nya säng via balkongen! Fyra pers var vi och det var väl en syn kan jag tänka mig för den var för stor för att få upp för trappen. Jobbigt som tusan var det och jag är helt slut nu. Imorgon ska vi börja monteringen och jag har fått min Lickety Split Plush som jag bara ska platta håret på.

Lite roliga men söta bilder med My Little Pony, Newton och Paris som bebisar

Här följer del 2 i min lilla serie om mina hoppkaniner, jag har tyvärr inga bilder som ligger på datorn från den tiden utan alla gamla bilder ligger nedpackad i en låda i ett förråd. jag är så dålig med foton och inte mkt för att sitta och uggla med en massa album och sånt utan allt åker ner huller om buller i en låda och så får det ligga där typ för alltid. Handen på hjärtat, jag tycker foton kan vara otäcka och jobbiga att titta på, titta på allt som inte finns kvar typ. Om ni missat Del 1 så finns den under Mina Hoppkaniner.

Jag tog en kull efter "Dogge" och Devinette, Myrica och "Danny" men efter det tog den eran av hopplinjer slut för min del.

Jag ville börja med en ny utmaning, en helt egen blodslinje från grunden där det viktiga var hälsa och livslängd. kaninerna skulle vara friska och starka och ge goda gener.

Jag köpte Smedshagens Foxy Lady av Sandra Gustavsson en svart vädurs hona som var efter Nicke Nyfiken som var en ganska duktig hopare köpt från en Zoo butik. Foxy var lite si så där på att hoppa. På 4H fann jag "Ozzy" eller Ocean's Eleven som han hette som var en vacker siames. Han var från småland (om jag inte minns fel) och han hade lite hoppkaniner bakom sig, inga kända eller något utan han var från en uppfödning som höll på lite med hoppning men långt ifrån något meriterat. Hur som helst, Foxy och "Ozzy" fick Metal-kullen Night Flies Vodoo Chile, Excalibur, Purple Haze "Heidie" och Metal Jacket "Jack". "Heidie" och "Jack" behöll jag. Unnder tiden hade jag samtidigt också plockat hem en annan kanin från 4H som visade sig vara från Jasmines Hoppkaniner. Jasmines Given to Fly "Chariot" som jag sedan tog en kull på med "Heidie" som fick Neutrino och hermafroditen Lepton men det är ingen blodslinje jag fortsatte att avla på.


VT -09 köpte jag Chester från Blocket av alla ställen, en mycket söt och fin vädurs hona som är vit med blå/gråa fläckar helt utan hopphärstamning. Jag tränade henne lite och tycker att hon besitter enorm styrka och kapacitet i sina små bakben som kan göra helt otroligt långa och höga språng över hindrena. 
Sedan tog jag en kull mellan henne och Jack. Den 25:e juni 2009 föddes Night Flies Newton och Night Flies Paris.


Jag har inte tyvärr varit väldigt dålig med att träna och tävla med dem och det är inte för än denna sommar som jag kommit igång med dem och de visat stora framsteg, anlag och kapacitet för hoppning och jag hoppas att det håller i sig :) Jag kommer definitivt att fortsätta med at uppdatera från tävlingar här på bloggen.


Under den tiden har vi, vår familj, också alltid haft en Roger, Roger II och nu Roger III. Roger figurerar som den eviga maskoten.


Den 30:e augusti fyller Jack 8 år och Foxy Lady blev 9 år vilket jag tycker är en bra ålder på en kanin. Mitt mål är att mina kniner ska bli minst 8 år.


Sunda kaniner med god häsla och lång livslängd går före hoppningen Newton och Paris är alltså enbart andra generationen från min egen uppfödning på den nya blodslinjen som alltså funnits sedan 2003.

Lite bilder på kaninstallet. De har rasthagar ute som de får gå i på dagarna.

- Night Flies Hoppkaniner -


Berättelsen om mina hoppkaniner har valt att dela upp detta i minst tre delar för att det inte ska bli för massivt.

I nuvarande stund har jag 6 st kaniner i kaninstallet. En pensionär, 2 aktiva och de andra tre är helt enkelt inga hoppare.

Jag har haft många kaniner genom åren och min första fick jag när jag var liten typå 7-8 år kanske. Började tävla -93 tror jag att det var eller var det -92?
Roger en stor chinchillafärgad kanin var min allra första hoppkanin, sen köpte jag hermelin blandisen Nicole från Fäboden och tog en kull på dem och då kom min fläckiga Mark Way som sedan fick Mark Way och efter det valde jag att avsluta den blodslinjen och istället satsa på inköpta kaniner från dåtidens bästa kaniner och bara ha vädurar. 

Jag minns inte resultatet från första tävlingen men jag hade tränat mina kaniner ganska mycket och de placerade sig nog iaf redan vid andra tävlingen och det dröjde inte länge förr än Roger och Nicole samt Mark Way och Billy The Kid började plocka hem 1:a placeringar men på den tiden var banorna så otroligt mycket enklare också. Mark Way kom snabbt upp i elit som i dagens mått va typ medelsvår eller nåt?

När denna era nästan var helt över köpte jag min första Vallmo kanin, Vallmons Royal Dodge of Laylock av Louise Jansson uppfödare till Vallmons Hoppkaniner i Värmland och han var efter Louise Janssons berömda kanin "Skåningen". Jag kallade honom "Dogge" och han är den bästa kanin jag någonsin haft.

Han var en höjdhoppare i grunden och var mer en Stefan Holm än en Patrik Sjöberg dvs han satte aldrig några rekord men var tvärsäker -hoppade alltid på första försöket upp till 85 cm vilket gjorde att han så gott som alltid vann och inofficiellt hoppade han 98 cm vilket iaf hade räckt till Svenskt rekord än idag. Han vann sin allra första höjdtävling och sin andra....och tredje tävlingen var SM i höjhopp och han tog silver! Sen fortsatte det bara och nästa år var det han som stod överst på pallen. Då hade Dogge hunnit bli 3 år och var på toppen av sin karriär, både fysiskt och meritmässigt. Han hade även blivit champion i rakbana mkt tack vare att han var så säker över hindrena (han var vääldigt långsam i övrigt) men han hade även börjat plocka cert i krokbana och sin svagaste gren längdhopp!

När han vid 3,5 års ålder plötslig gick bort kunde han titulera sig som Great Champion (Champion i höjd och rak) så att hans fullständiga namn var numera Valloms Great Champion Royal Dodge of Laylock (phu långt) och han hade bara två cert kvar till att få den största titeln en kanin kan få inom kaninhoppning, Grand Champion, ett i krok samt ett i längd. Så bra som han var just vid den tiden så tvekar jag inte sekund på att han snabbt hade plockat dessa cert då vi tävlade så gott som varje helg på den tiden och givetvis hade han försvarat sin titel i höjdhopp också. Han vann alla höjdtävlingar som han ställde upp i utom 2 st, då han tog silvret på höjd SM och en gång i Värmland då han slutade 3:a eller 2:a, jag minns inte riktigt. På den tiden hade Värmland de bästa kaninerna i överlag.



Nästan all av dessa priser är tagna mellan åren 96-98 och nästan alla är tagna av "Dogge" men jag hade andra duktiga kaniner vid den tiden som Magic's Champion Dreamer av Vallmon efter "Vicky" "Dogges" kullsyster som blev champion och kom 6:a under längd SM. Alla kartonger med rosetter är dock antingen slängda eller bortskänkta.

Det gick riktigt bra på träningen igår kväll, både för Newton och Paris. Efter ett antal försök så klarade båda slutligen vattengraven flera gånger -utan hinder. Jag fick börja med att ha två bommmar över vattengraven och sedan en enda bom för att slutligen ta bort den helt. Mina kaniner tycker det är enklare att hoppa vattengravet om det finns ett hinder med i bilden, de fattade helt enkelt inte vattengraven. Det är fortfarande inte 100% dvs att på tävlingen nästa vecka kan de mkt väl ha glömt bort det och hoppar i vattnet men vi får se, snart sitter det helt och hållet! Newton gjorde enorma framsteg i övrigt på lättbana som han också ska strata i nästa vecka efter att ha startat i mini förra veckan. Han har slutat att nosa ner alla bommar och börjar faktiskt att få fart i benen och jättefina språng över hindrena -mer än förväntat för ett tag trodde jag att han var ett hopplöst fall faktiskt.




Newton (överst) och Paris som bebisar. Dem är kullsyskon och födda 090625 och deras pappa och mamma är Night Flies Metal Jacket "Jack" och Chester.

Jag tränade dem lite när de var små och startade 2 ggr och sen har det blivit ett uppehåll på nästan 2 år. Det är först nu vi börjat på allvar igen, men precis så gjorde jag med Jack och Heidie också.

Jag glömde och lämna en rapport från tävlingen den 14 juli för så mkt annat kom i vägen sen. Men det gick inge vidare och allt var mitt fel. I första omgången drog Paris på sig ett fel (som vanligt tyvärr) i finalomgången väntade jag mig ett fel för hindret över vattengraven var bortplockad och hon klarar inte vattengraven utan hinder -hon fattar helt enkelt inte vad hon ska göra. Jag hade köpt ett nytt och jättefint sele åt henne i rosa från Hanna -se bild nedan! Precis innan start lyfta jag upp Paris och hon splattrade till och jag märkte aldrig att ena benet hade hamnat över ena selbandet vilket resluterade i att hon rev första hindret och ännu ett hinder osv och var väldigt arg. Jag kände verkligen inte igen Paris och undrade vad som hade hänt, det var verkligen inte likt henne! Allt har sina förklaringar och tack vare att de vid domarbordet upptäckte det så rättade jag till selet och hon flög över resten av hindrena med en väldig fart. Jag har ingen koll på resultatet alls men hon kom tyvärr sist i finalen pga detta och jag var så irriterad på mig själv att jag inte upptäckt detta men nu har man lärt sig det och jag kommer att vara jättenoga med att kolla selet i fortsättningen.


Paris nya sele som passar henne utmärkt -visst är det fint!

Nu har jag äntligen börjat träna Newton. För er som inte vet det så är Paris och Newton kullsyskon och de är så otroligt olika som man bara kan bli. Paris är fruktansvärt snabb medan Newton är långsam och väldigt nosig och det är just nosandet som ställer till problem, stora problem. Förutom att han så gott som hela tiden "fastnar" med nosen i marken, så där så att han bli helt otrubblig, så nosar han sedan intensivt på bommarna så pass att de faller ner. Som förare kan man ta till alla knep men inget verkar störa honom och då känner man sig helt maktlös. Han verkar inte heller kunna fokusera när han ser ett hinder, inte det lilla minsta. Så jag vet inte, han kan vara ett hopplöst fall, Jag tänkte iaf träna honom ett tag nu och starta några gånger så får man se hur det utvecklar sig.


Detta är inte Newton, det ser ut som Paris men det är nog Hannas Balder tror jag.

Idag hade vi vår första tävling på Årsta 4H och det fungerade riktigt bra. Det enda som var lite jobbigt är att bära alla hinder upp och ner från loftet upp och ner för en väldigt läskig trapp men är man många så går det fort.

Det gick bra för Paris också, över förväntan faktiskt. Trodde inte ens hon skulle komma i mål eftersom att hon brunstar så mycket nu men får hon väl se ett hinder så går det bara av farten -då rusar hon på väldigt snabbt! :D Första omgången klev hon i vattengraven (vi har inte tränat något på det och inte så konstigt att hon ville ta ett dopp i denna hetta) i andra omgången slarvade hon över kombiluten som mina kaniner brukar ha väldigt svårt för, de allra enklaste rättuppstående hinder. Paris har säkert fått det från pappa Jack som är likadan. Det går mycket bättre över långa hinder. Så det slutade alltså med 1+1 fel och en 5:e plats och hon fick sin första pinne! Verkligen jätteroligt. Nu ska jag verkligen börja träna både Paris och Newton mer till nästa tävling på onsdag.
Fick tyvärr inga bilder på Paris utan här kommer två bilder på andra kaniner, en från svårklassen och den andra från medelsvåra klassen. Paris och jag tävlade i lättklass och nu behöver hon alltså placera sig och ta två pinnar till innan hon får flytta upp till medel.

Idag startade jag för första gången på ett år i en kaninhoppningstävling. Vår klubb, Uppsala Läns Kaninhoppare höll en liten tävling i svartbäcken. Det var verkligen skönt att komma tillbaka och göra en omstart på en sådan liten tävling. Jag startade bara med Night Flies Paris i mini klassen som är för nybörjar klass, vilket kändes helt lagom då hon rent bokstavligen inte hoppat på ett år. Jag trodde inte ens att vi skulle komma igenom banan med det gjorde vi :D Resultatet i grundomgången var i inte så bra men som sagt jag är glad att hon iaf förskte och kom igenom på 3 fel. I andra omgången hade hon fattat galoppen och hade lärt sig banan men det blev ett litet nedslag med magen (Paris har alltid lite för bråttom och det är hennes stora svaghet för då slavrvar hon).
Övriga klasser var Svår, Medel och lätt klass samtliga i krokigbana.


Svårklass banan

Här kommer lite bunny bag, transportväskor åt mina kaniner. På tävlingarna brukar jag dock släppa ut dem i hagar under tiden då väskorna egentligen inte är avsedda för kaniner, speciellt inte Chester som gärna biter sönder allt som kommer i hennes väg. Men jag älskar dessa väskor, de är inte bara snygga utan också bättre för kaninerna som slipper krånglas ut från burar utan öppningsbart tak och betydligt mindre plast att andas in!

Den första väskan är egentligen avsedd för hundar. Det är Chesters bag. Lägg märkte till den lilla detaljen inuti väskan, ett spänne för koppla till hudens halsband. 




Den här väskan tillhör Paris, ganska anspårkslös men stilren. Jag ska köpa en rosa åt henne istället.
Hennes bling bling är plockat från en väska -troligtvis 20-tal.




Den här är min absoluta favorit a la Burberry och den är Newtons.

Min älskade lilla gosenalle Jack som påminner väldigt mycket om Dogge fast han inte är besläktad utan från min egen blodslinje. Jack fyller 8 år i augusti men är lika pigg för det dock slutade han tävla för några år sen. Här njuter han av den ljuva vår solen.

Jag och Aragon har vait ute och power walkat och sedan släpp ut kaninerna i sina hagar -helt underbar dag! :D
På bilden syns Aragon, han är en Norwich terrier och i bakgrunden kan man skymta Night Flies Paris. Jag kommer att ha en egen kategori för mina djur med mer bilder på dem.